Ett litet avbrott från det jag brukar blogga om, min fina katt Dixie 🙂
När jag fick henne för tio år sedan tog jag ungefär lika många kort på henne som jag gör på mina barn, typ 😉 Den största anledningen, förutom att jag är galet förälskad i henne, är att hon har riktigt fin teckning och färg. Hon kom ur en kull med fem kattungar, pappan vet ingen vem det är, men antagligen en rödvit då en av hankatterna var röd. Två hade samma färg som mamman, vanlig tabby, en väldigt ljus tabby och så min fina pärla, tre färgad, skölpadd. När hon var kattunge hade hon ett tydligt rött V mellan öronen, som nu brett ut sig lite. Ena benet är helt rött och så har hon små vita framtassar.
Jag har alltid haft problem med astma, ärftligt från mamma, så när jag var dålig under en lång period tog jag allergitester och det visade sig att jag var väldigt allergisk mot katt. Vilket slag i magen, jag som avgudade henne. Hon var 1 1/2 år då och jag vägrade lämna bort henne. Så astmasprej och allergitabletter har varit mina vänner i några år, och det har gått bra.
När jag sedan blev gravid med Cornelia och slutade röka tog jag bort medicinerna eftersom jag inte fick ta vad som helst under graviditeten och har inte behövt ta någonting sedan dess. Så rökningen gjorde allt bara värre, inte konstigt..
Jag måste ju städa titt som tätt hela tiden och kan inte ha katten upp i ansiktet, då får jag utslag och det kliar i ögon och hals. Men annars är det inga problem att ha henne 🙂 Så hon hänger kvar 🙂 Och fyllde tio nu i slutet av Juli!
