Vila och vänta. Det är så jobbigt att vara på den där gränsen mellan att bara vara lite förkyld och att vara riktigt sjuk. Där är jag. Mådde bättre igår utan feber, fram tills på eftermiddagen då den kom tillbaka. Fast bara knappa 38.
Pratade med vårdcentralen idag och hon tyckte att jag kunde vänta en dag till för hon trodde ändå inte jag skulle få någon behandling. Kroppen försöker bekämpa viruset självt. Och det tar tid. Hade jag kunnat sova i två dagar så hade jag nog varit frisk. Men det är inte så lätt. Egentligen bra att jag slipper medicin när jag tänker efter. Om jag får massa medicin vet jag inte om får eller vågar amma längre. Men dyker febern upp ikväll igen så får jag åka in och lyssna på lungorna iaf så det inte är nått med dom.
Idag var svärmor snäll och tog Connen. Hon åkte dit igår kväll och sov över. Molly är inte lika lätt att göra sig av med haha! Bara någon timme isåfall, den lilla mammagrisen. Men det är det dax att vänja av henne vid mig snart.
Nu ska jag göra som Molly. Sova! (Och gräma mig över att jag inte orkar åka till Ullared idag med mormor och morfar, när jag både har råd och har barnvakt…)
