Hemma hos Caroline

I brist på annat får detta lilla inlägg komma på tapeten!

När jag blev gravid med Cornelia var amningen en självklarhet. Jag hade inte en tanke på att det inte skulle fungera. Och tur har jag haft. Inte med någon av barnen har det krånglat. Det har snarare varit åt det andra hållet att jag haft för mycket mjölk och åkt på mjölkstockning istället. Speciellt med Molly, hon sov ju så mycket så pumpen gick varm här hemma, men hon fick ändå i sig tillräckligt för att gå upp i vikt i super fart 🙂

Så när det nu fungerade så bra börjar man istället tänka att nu kanske barnen vägrar sluta? Vissa måste ju åka bort för att barnen inte vill sluta och man själv inte längre känner sig bekväm med att amma. Jag hade som mål, med båda barnen, att åtminstone amma tills de var ett halvår. Och det var inga problem. Sedan växte Cornelia upp så fort, så efter att hon blivit åtta månader slutade hon självmant. Hon hade inte längre tid att tutta 🙂 Och då hade det nästan bara varit morgon och kväll i över en månad. Hur länge jag kommer amma Molly får vi se. Hon vill ju för det mesta om jag erbjuder henne. Vi kör på så länge det känns bekvämt. Just nu är det ju bara morgon och kväll. Bestämde jag härom dagen. Att amma henne till sömns på dagarna kan bli jobbigt att vänja henne av med ju äldre hon blir så jag slutade med det. Eller håller på. På förmiddagen går det bra. Det är bara att kramas en snabbis och sedan lägga henne i sängen och så sitter jag bredvid en stund. Men om hon är trött på eftermiddagen och behöver sova en stund blir det mest skrik. Då får jag gå med henne stund tills hon nästan somnar.

Sedan är det bekvämt att ha kvar amningen om dagen inte blir som man vill eller planerat och man helt plötsligt kommer på att ett mellanmål vore på sin plats när det är gnälligt. Då kan man snabbt och lätt bara ta fram tutten 🙂