Hemma hos Caroline

Det har varit en flashback från när Connen var bebis med Molly idag. Jag brukar inte tappa humöret med Molly, det har hänt några gånger på kvällen när jag varit trött och hon ska läggas och hon legat och slitit och dragit i bröstet och sparkat mig i magen. Men då har alltid J varit här så då kan jag gå ifrån och andas några minuter. För det hjälper verkligen! Men idag tappade jag humöret en stund när hon inte ville somna och var skit trött och bara illskrek. Då ropar jag tillbaka på henne (jag skrek iaf inte ;)) och oj så förvånad och tyst hon blev.
Tillsist somnade hon ändå i min famn, men då var det bara trekvart kvar till Connen skulle hämtas.. Och hon hade behövt sova mer.. Men men! Nu tycker dom båda två att det inte var slut på krånglandet.. Kommer stendecka sen!