Hemma hos Caroline

Idag var första gången jag bad J gå en timme tidigare ifrån jobbet för jag klarade inte av barnen själv. Eller jo det hade jag väl gjort om jag var tvungen, men jag kände att jag inte orkade..
Hämtade Connen en timme tidigare på dagis och vi traskade till stan. På mammagruppen hittade hon en kompis och dom busade en stund, vi var där i nästan två timmar denna gången och jag var imponerad av att Connen var så redig och lyssnade på oss. Sedan gick vi och köpte varsin macka på jobbet och skulle äta den på lekplatsen, Molly började också bli lite sugen på nått men jag vet att det går att underhålla henne lite så jag fick i mig min först (just va ;)). Och Cornelia som har myror i rumpan, även kallat MIB=myror i brallan av farmor, for hit och dit och fram och tillbaka på bänken. Och till sist har hon en rejäl sticka i fingret (för hennes lilla finger). Då bryter helvetet lös. Hon vrålar och gapar och hela lekplatsen stannar upp. Och innan hon lugnat sig är jag mest irriterad istället för förstående.. Ja det gör ont, men du håller inte på att dö lilla vän! Försöker få ut den, det går inte, klart det gör ont. Vi får åka hem och plocka ut den och leka på lekplatsen hemma säger jag. Illvrål! Nej! Jag får inte längre ta ut den, men den får inte vara kvar, hon säger att hon inte kan leka med den i fingret, men hon ska inte åka hem. Nu har också Molly satt igång.. Och det är inget vanligt gråt eller gnäll heller, hon vrålar verkligen! Om hon någon gång gör sig riktigt illa så kommer det låta precis likadant..
Det är en halvtimme kvar till bussen går, fast jag vet att jag inte kommer få på henne på bussen. Gå hem kan jag bara glömma, det kommer ta en timme! Och stanna kvar med stickan i går inte.
Så efter att halva stan undrat vad det är som gör så att min unge vrålat som en skållad gris i en kvart, ringer jag J och ber honom snälla kom och hämta henne. Och det gör han såklart.
Så just idag är motivationen på bad imon på noll..
Fast en rejäl kantarell macka kanske få mig att må lite bättre 🙂